Respolska

Ingår i diktverket Ljungblommor. Diktad 1847. På Wikipedia finns en artikel om Respolska.

Respolska*

Klang, min vackra bjellra, i den sena qväll!
Spring, min raska fåle, öfver mo och fjäll!
Hemåt ila vi med vindens snabba fart,
Der så hvila vi i mjuka armar snart,
Och vår lycka ingen må förtycka.
Alla qvällens norrsken flämta der i skyn,
Alla sälla minnen skämta för min syn; –
Klang, min vackra bjellra i den sena qväll!
Spring, min raska fåle, öfver mo och fjäll!
Hemåt ila vi med vindens snabba fart,
Der så hvila vi i mjuka armar snart,
Och vår lycka ingen må förtycka.

Ratsch! det sprakar nog en frost i björk och tall;
Kratsch! ett brak i skogen bådar furans fall;
Granens långa skuggor darra lätt på snön,
Yfvig är dess pels och hvarje qvist är grön,
Skogens kung är evigt ung och fager.
Tusen, tusen stjernor gnistra i hans hår,
Ingen kung på jorden sådan krona får;
Ratsch! det sprakar &c.

Hej galopp! det går på insjöns silfvertak;
Hejda loppet ej för hvarje liten vak!
Långa djupa fjärdar brusa under oss,
Många ljufva verldars ljus i stjernors bloss
Vackra glimma uti isens strimma.
Höjden är så klar, och klart är djupet ock:
Dö, det är visst godt, men lefva bättre dock;
Hej galopp &c.

Klang, min vackra bjellra, gladt i qvällens ro!
Spring, min raska fåle, öfver fjäll och mo!
Första morgonstråle randas i vårt hem,
Alla skogar småle, och vi le åt dem;
Om vi stjelpa, det kan ingen hjelpa.
Syns ett ljus ej glimma i den mörka däld?
Är det hemmets skimmer eller stjernans eld?
Klang, min vackra bjellra, gladt i qvällens ro!
Spring, min raska fåle, öfver fjäll och mo!
Första morgonstråle randas i vårt hem,
Alla skogar småle, och vi le åt dem;
Om vi stjelpa, det kan ingen hjelpa.

* Melodin, en svensk polska, finnes anbragt i »Läkaren» af Blanche. Första stafvelsen i de två första raderna af hvarje vers accentueras skarpt och raskt. Allt det följande bindes samman legato.