Rida, rida ranka
av Hans Henrik Hallbäck
Hans Henrik Hallbäcks version av den folkliga barnramsan Rida, rida ranka, vars text finns med i Ny Visbok af B. C., 1893 och i Visbok, 1923. I den sistnämnda finns också en version av den folklika varianten med. Tonsatt av August Ekenberg. På Wikipedia finns en artikel om Rida, rida ranka.
Albert Edelfelts målning Rida ranka från 1877 som ska ha inspirerat Hallbäck till den följande sångtexten.

Den folkliga textenRedigera

Rida, rida ranka,
Hästen heter Blanka.
»Hvart ska vi rida?»
Till en liten piga!
»Hvad ska hon heta?»
Jungfru Margareta!
När i kom till kungens gård,
Så var där ingen hemma;
Bara en gammal gumma
Satt i en vrå,
Tugga' blår,
Lärde sin dotter spinna:
»Spinn, spinn, dotter min,
I morgon kommer fästman din!»
Dottren spann,
Tårarne rann,
Aldrig fästman kom der fram,
Förr'n på andra året
Kom der en gammal man
Med guldband kring håret,
Och värja vid låret.
Men ingen skjorta hade han.

Variation ur Julius Hammarlunds "Texter till 146 sånger för skola och hem", 1904. (Sång nr 23).Redigera

Rida, rida ranka!
Grefven rider högan häst,
bonden går med träskor mest.
Rida, rida ranka!

Hvem skall jag nu rida till?
Farfar jag besöka vill.

Och, när jag har stigit af,
säger jag: "Godag, goddag!"

Mörkt det blir, det är nog bäst,
du till stallet går, min häst.

Variation av den "folkliga texten" ur Visbok, 1923Redigera

Rida, rida ranka,
Hästen heter Blanka.
Vart ska vi rida?
— Till en liten piga!
Vad skall hon heta?
— Jungfru Margareta!
Den tjocka, den feta.
När i kom fram
Så var där ingen hemma;
Mer än en gammal gumma
Som satt i en vrå
Och tuggade blår
Och lärde sin dotter att spinna:
»Spinn, spinn, dotter min,
I morgon kommer friarn din.
Men kan du ej väva och spinna,
Som varje redliger kvinna
Så får han gå skjortelös.»
Dottern spann,
Tårarna rann,
Och ingen friare kom där fram,
Förr än på andra året
Med gullband på håret.

Hans Henrik Hallbäcks textRedigera

Rida, rida ranka,
hästen heter Blanka.
Liten riddare så rar
ännu inga sporrar har.
När han dem har vunnit,
barndomsro försvunnit.

Rida, rida ranka,
hästen heter Blanka.
Liten pilt med ögon blå,
kungakronor skall du få.
När du dem har vunnit,
ungdomsro försvunnit.

Rida, rida ranka,
hästen heter Blanka.
Andra famntag än av mor
fröjda dig, när du blir stor.
När du dem har vunnit,
mandomsro försvunnit.

Så sjöng hon för sin älskling
om livets äventyr
och log emellan tårar,
fru Blanka av Namur.
Och när kung Håkan vunnit
båd sporrar, land och brud,
nog mindes han med vemod
den barndomssångens ljud.