Riksdagsvisa

Riksdagsvisa av Karl Fredrik Dahlgren

Är det sant, att riksdag snart man får, sann?
Ganska visst, ty det i Argus står, sann.
Högt ifrån tribunen
Han ur trädbasunen
Blåst densamma ut till nästa år, sann.
Fåfängt, må I veta,
Är mot farbror streta,
Han har så befallt och saken går, sann.

Vem skall då vår riksdag föra an, sann?
Argus, kära bror, och ingen ann, sann?
Han, med långa bena,
Framför oss skall skena,
Driva verket på som själva f-n, sann.
Han kan bäst orera,
Dito balansera
Honom ska vi ha till taleman, sann.

Intet utskott skall då mera ges, sann,
Farbror undantagen och hans niece, sann.
De skall allting rätta,
Och i spalter sätta
Enligt Argi egen långkatches, sann.
Ingen alls få tala,
Farbror ensam gala,
På publicitet sig skrika hes, sann.

Allmän tryckfrihet man då skall få, sann.
Argus fritt kring land och rike gå, sann,
Hållas av var bonde,
Självaste hin onde
Ha’n som käpphäst till att rida på, sann.
Bok blir överflödig,
Argus endast nödig;
Han från predikstoln skall läsas då, sann.

Alla länsmän skall man slå ihjäl, sann.
Land och rike därav må så väl, sann.
Präst ej mer behövas,
Ingen mer bedrövas,
Hur det går det arma kräk, vår själ, sann.
Blott upplysning finnes,
Salighet nog vinnes,
Om med godo ej, hon fås med gräl, sann.

Argus lovat då med sin kredit, sann,
Stärka rikets bank till vår profit, sann,
Som finans-minister
Bota statens brister;
Då all världens guld skall strömma hit, sann.
Hurra för profeten
Och Argusiteten!
Den ej hurrar med är Jesuit, sann.