Säll den Dig, Herre, känner
| ← O Herre, då din kärlek är |
|
Sälla hopp, Du kommer åter → |
| Femte upplagan |
55
Säll den Dig Herre känner,
Vars Gud och vän Du är.
Bland alla jordens vänner
Ej finns en vän så kär;
Och skulle alla andra
Här helt förändra sig,
Vi likväl trygga vandra,
Ty vi ha alltid Dig.
2 Vem kan din kärlek prisa,
O Herre, som sig bör
Och vem den omsorg visa,
Varmed Du städs’ oss för?
Din godhet oss omgiver,
Uti ditt hägn vi stå,
Din arm vår styrka bliver,
Av Dig allt gott vi få.
3 Gå vi i mörka dalen,
I trångmål och i nöd,
Vårt ljus Du är, vår hugnad,
Vår starkhet och vårt bröd.
Av himlens rika håvor
Du ymnigt oss beskär;
Men störst av alla gåvor
Du själv, o Jesus, är.
4 Om redan här på jorden
Du tröstar hjärtat så,
Vad skall, när salig vorden,
Jag ej åtnjuta då!
Ej tunga kan uttala,
Ej hjärta ännu vet,
Hur Du oss skall hugsvala
Uti din härlighet.