SOU 1944:69/6 Kap

←  5 Kap.

SOU 1944:69 Straffrättskommitténs betänkande med förslag till lagstiftning om brott mot staten och allmänheten.

7 Kap.  →

6 KAP.

Om skadestånd.

3 §.

I SL 16: 14 stadgas, att den som är saker till falsk angivelse eller annan ärekränkning må dömas att erlägga kostnad för tryckning i allmän eller ortens tidning av den dom varigenom den kränkte vunnit upprättelse. Då enligt kommitténs förslag bestämmelserna om falsk angivelse utgå ur 16 kap. och motsvarigheter till dem i stället upptagas i 13 kap., kan detta stadgande icke lämpligen kvarstå i 16 kap. Som stadgandet till sin natur närmast är av skadeståndsrättslig art, har det därför, såsom omnämnts redan vid 2: 20, överförts till förevarande paragraf i 6 kap. Emedan något brott med beteckningen falsk angivelse icke förekommer i 13 kap. i förslaget, har avfattningen samtidigt jämkats, så att stadgandet utan att nämna falsk angivelse kommer att avse ärekränkande gärning över huvud. Stadgandet kan enligt sin nya lydelse tillämpas utom vid ärekränkning även vid falskt eller obefogat åtal och vid falsk eller obefogad tillvitelse ävensom vid det i 13: 8 i förslaget behandlade brottet, allt under förutsättning att gärningen är av ärekränkande beskaffenhet. På frågan huruvida stadgandet är grundat på sådana sakliga skäl att det förtjänar att bibehållas i en ny strafflag, har kommittén icke i detta sammanhang ansett sig böra ingå.

5 §.

Där flera ha i brott tagit sådan del som i SL 3: 1, 3, 4, 5, 6 eller 7 sägs, skola de enligt SL 6: 5, en för alla och alle för en, svara till skadestånd. Detta stadgande kan icke kvarstå med oförändrad lydelse, sedan 3 kap. omarbetats på sätt kommittén föreslår. Åt paragrafen har därför givits ny lydelse överensstämmande med de föreslagna medverkansbestämmelserna. Den nya lydelsen omfattar alla fall, i vilka flera medverkat till ett brott såsom gärningsmän, anstiftare eller medhjälpare. Att flera till ett brott medverkande alltid skola anses solidariskt skadeståndsskyldiga, även om någon medverkat i väsentligt mindre mån än annan, torde överensstämma med gällande rätt, ehuru det nuvarande stadgandet har en mera begränsad räckvidd.

Den föreslagna nya lydelsen omfattar icke det i SL 3: 7 behandlade fallet att uppfostrare underlåtit att hindra den som står under hans vård och lydnad från att begå brott. Detta fall behandlas enligt förslaget icke såsom ett fall av medverkan utan såsom ett särskilt brott, 11: 5 andra stycket. Att uppfostrare genom sådan underlåtenhet kan ådraga sig skadeståndsansvar solidariskt med gärningsman eller annan medverkande torde emellertid följa av allmänna rättsgrundsatser.