SOU 1951:5 Förslag till naturskyddslag m. m./7

←  Förslaget till lag om ändring i byggnadslagen

SOU 1951:5 Förslag till naturskyddslag m. m. Betänkande avgivet av naturskyddsutredningen

Förslaget till lag om ändring i regeringsrättslagen  →

7. Förslaget till kungörelse om ändring i byggnadsstadgan.

I propositionen den 28 mars 1947, nr 211, med förslag till nuvarande byggnadsstadga anförde chefen för justitiedepartementet följande såsom motivering till bestämmelserna i 135 § andra stycket och 143 § 1 mom. att, såvitt angår hotell, sjukhus, fabrik eller annan industriell anläggning, nybyggnad ej får äga rum med mindre länsstyrelsen prövat att byggnaden ej står i strid med de grundsatser som angivas i 122 § byggnadslagen:

Erfarenheten torde utvisa, att bebyggelsen på landsbygden icke alltid anpassar sig efter rådande naturförhållanden på lämpligt sätt. Ett enda hus som förlägges på höjden av ett vackert berg eller en dominerande kulle eller på en utskjutande udde i en sjö kan, om det icke på ett ändamålsenligt sätt infogas i landskapsbilden, allvarligt skada trevnads- och skönhetsvärden för ett stort område, stundom för en hel bygd. Genom tillämpning av bestämmelserna i 122 § byggnadslagen kan länsstyrelsen åvägabringa en viss kontroll i fråga om bebyggelsen ur naturskyddssynpunkt. Denna kontroll avser dock endast sådana begränsade områden, för vilka särskilda förordnanden enligt nämnda paragraf utfärdas. På landsbygden i övrigt är bebyggelsen i princip fri. Givetvis kunna landskapets skönhetsvärden spolieras även genom vanliga smärre boningshus eller sportstugor. Den största risken för att skada uppstår föreligger emellertid, om större byggnader av särskilda slag, såsom hotell eller sjukhus samt industrianläggningar, uppföras utan hänsynstagande till naturskyddets eller kulturminnesvårdens intressen. Icke alltid kan förväntas, att byggnadsnämnden, därest lov till sådan byggnad skall sökas hos nämnden, tillräckligt beaktar intressen av detta slag (jfr dock 137 § jämförd med 82 §). Det synes vara ett rimligt krav att byggnad av dylik speciell beskaffenhet icke får komma till stånd på landsbygden utan att dess lämplighet prövats av länsstyrelsen. Jag förordar fördenskull att i 135 § andra stycket införes stadgande av huvudsaklig innebörd, att hotell, sjukhus, fabrik eller annan industriell anläggning icke får verkställas inom utomplansområde, innan länsstyrelsen prövat att byggnaden ej står i strid mot de grundsatser som angivas i 122 § byggnadslagen. För områden på landet, där byggnadsplan eller utomplansbestämmelser ej gälla, torde motsvarande regler böra införas. Stadgande därom har upptagits i 143 § 1 mom.

De anförda synpunkterna, mot vilka någon erinran icke gjordes från riksdagens sida, finner utredningen synnerligen beaktansvärda. Såsom nämnts (s. 121–122) har utredningen med hänsyn bland annat till den klart landskapsvårdande inställning som sålunda och i övrigt kommit till uttryck i byggnadslagstiftningen, funnit sig kunna från de i förslaget till naturskyddslag upptagna, mot arbetsföretag i allmänhet till skydd för landskapsbilden riktade bestämmelserna göra undantag för byggnadsföretag. Utredningen har emellertid härvid förutsatt, att 135 § och 143 § 1 mom. byggnadsstadgan gives den ökade räckvidd, som kan erfordras för att bebyggelsekontrollen skall i naturskyddshänseende få väsentligen samma omfattning som kontrollen över andra arbetsföretag erhåller enligt förslaget till naturskyddslag. Byggnadsstadgans uppräkning av de byggnadsföretag, vilka skola ur naturskyddssynpunkt prövas av länsstyrelsen, företer vissa luckor. Utredningen föreslår, att dessa på lämpligt sätt fyllas. I detta syfte torde – i viss anslutning till stadgandet i 64 § 2 mom. andra stycket byggnadsstadgan – uppräkningen böra omfatta, vid sidan av hotell, jämväl pensionat samt, förutom sjukhus, även vårdanstalter av andra slag. Emellertid kunna också vanliga större hyreshus samt andra byggnader, avsedda att inrymma ett större antal personer, medföra allvarlig skada å landskapsbilden, om de uppföras utan hänsyn till naturförhållandena. Jämväl sådan bebyggelse bör därför vara underkastad kontroll. En lämplig avvägning torde vinnas, om kontrollbestämmelserna göras tillämpliga å alla byggnader, inrymmande flera än fyra bostadslägenheter eller samlingslokal för minst femtio personer. Genom denna måttangivning torde bland annat jordbrukets ekonomibyggnader komma att icke beröras.

Ifrågavarande bestämmelser avse enligt sin nuvarande lydelse ej blott ny bebyggelse i egentlig bemärkelse utan varje form av nybyggnad. Såsom framgår av 169 § byggnadsstadgan är nybyggnadsbegreppet mycket omfattande. I de avseenden varom här är fråga torde emellertid all dylik nybyggnad knappast behöva bli föremål för reglering. Utredningen föreslår, att förevarande paragraf begränsas till att gälla endast uppförande av byggnad. Såsom uppförande av byggnad kan dock i detta sammanhang enligt utredningens mening bli att anse även vissa fall av till- eller påbyggnad, nämligen om befintlig byggnad därigenom så ändras, att byggnadsföretaget får karaktär av helt ny bebyggelse.

135 § andra stycket och 143 § 1 mom. första stycket ha omarbetats i enlighet med de grunder som här angivits. Från stadgandenas tillämpning äro för närvarande undantagna sådana allmänna byggnader, till vilka ritningarna enligt gällande författning skola prövas av statlig myndighet (jfr 139 § och 143 § 3 mom.). Härutinnan har utredningen icke föreslagit någon ändring. Utredningen förutsätter, att vid nämnda prövning vederbörande myndighet fäster tillbörlig hänsyn även vid naturskyddets synpunkter. Utredningen utgår också från att i förekommande fall erforderligt samråd sker med naturvårdsmyndigheten samt med vederbörande länsstyrelse och länsarkitekt.