[ 292 ]

DET HÖGSTA PRISET.

            Lyrans Gudom satt i ringen
            Af poeters skilda tropp;
            Alla stämde sången opp:
            Men belöningen fick ingen.
            In i templets helgedom,
            Jagad af en stormvind, kom
Näktergalen, och sin vinge sänkte
Ner vid altaret, der lågan blänkte.

            Strax han började att drilla,
            Alla lyssnade derpå.
            Glad Apollo hördes då:
            ”Du skall priset få, du lilla!
            Ty med enkla, rena ljud
            Prisar du Natur och Gud.” —
”Kärlek är min lön!” — söng Näktergalen,
Fjerran svingande ifrån portalen.