[ 172 ]

JULMORGONEN.

O, Jesus! din ära i morgonens stund
Förkunnar, kring himlens omätliga rund,
        Julottan, der stjernorna glimma.
I jordiska tempel, till tusende tal,
Som lysande punkter i skuggornas dal,
        Vi fira din födelse-timma.

Trons stjernbild, Orion, upplyser min stig
Och leder den längtande själen till dig,
        Som fordom i Bethlehems dalar,
Hvad heliga taflor för kärlekens hopp,
När löftets fullbordan i tidernas lopp
        De lidande hjertan hugsvalar!

Från hvalf och till hvalf genom himlarna flyr
Äonernas låfsång, när morgonen gryr,
        Som frälsningens timma bebådar.
En dufva omflägtar, likt vårvindens sus,
Den Späde, och klart i hans anletes ljus
        Sin afbild den Evige skådar.

Seraph med Seraph ur den öppnade skyn
Nedsväfvar till marken, för herdarnas syn,
        Så talrikt, som lilja vid lilja,
De sjunga vid harpors melodiska ljud:
”Frid vare på jordene, ära åt Gud!
        Och godhet i menniskans vilja!”

[ 173 ]

En stjerna gick opp öfver Siloas flod,
Der, Zion! på höjden förlåten du stod,
        Beröfvad din jordiska spira:
Ej genljöd af sångernas heliga fröjd
Ditt tempel af ceder från Libanons höjd,
        Att konunga-ättlingen fira.

På strå har Maria sin förstfödde lagt;
Så glad var dock Salomo ej i sin prakt,
        Som känslan den moderligt fromma,
När Barnet upplyste med glorians sken
Det torftiga tjäll, der hon vårdar allen
        Försoningens paradisblomma.

Det qvinliga hjertat, på allmagtens bud,
Förenande men’skan å nyo med Gud,
        Först älskade Verldens Messias.
Hvad fröjd i bebådelsen ofvanifrån:
”Välsignad! af dig, genom Gudomens Son,
        Skall slägte från slägte befrias!”

Fridsfursten, som skapade, blott med sitt ord,
De lysande solar, den grönskande jord,
        I dag blef en menniskas like: —
Till Jesus, ett barn i sin vagga, vi gå,
Och oskuld och frid ur hans blickar vi få,
        Och del i hans härlighets rike!

Min broder du blef, i ditt hjerta du bar
De dödligas qval, när, o Jesus, Du var
        Guds Kärlek, förklarad på jorden:
Min tår var din tår, och mitt väl var ditt väl,
Du källa af styrka och ljus för min själ,
        Du Konung för Konungar vorden!

[ 174 ]

Slut, Jesus, hvart hjerta i nådens förbund,
Låt sanningens ord af din heliga mund
        Upplysa den töckniga heden,
Der själen skall hinna sitt hemland på nytt! —
I dag har Cheruben mot palmen förbytt
        Sitt väktare-svärd i Guds Eden!