[ 301 ]

PERL-FISKAREN.

Hur djupt ligger Vishet?” sad’ Grubblarn på strand,
Och ritade runor med stafven i sand,
    Som vågorna plånade ut —
”O, finge jag skåda, bland stormarnas brus,
          Ditt anletes ljus,
    Så skön vore lifvets minut!
Men fåfängt! i dimmiga slöjan du bär,
Hvad är du? en gåta, som funnen ej är.”

När Perl-fiskarn hörde hans klagande ord,
Han sade: ”Det är ej så lätt på vår jord,
    Att finna det Ädla. Se på!
Hvad fångade, glänsande snäckor jag har;
          Men perlan, så klar,
    Jag hittar ju sällan ändå?
Dock — hafvet mig lockar: dess trädgård jag ser!”
Och åter i djupet han dykade ner.