Samlade sånger och visor/3/Nya dieten
| ← Min lilla vrå |
|
Slädpartiet → |
Nya dieten.
Mel: ”Och månan sitter på himlen blå
Och tittar in genom rutan.”
Nu har jag börjat med Bantings kur,
Sen jag har märkt att jag skralnat.
Var god och titta på min bonjour
Och se hur grufligt jag smalnat.
På kurens verkan jag icke klagar,
Ty tretton skålpund på fjorton dagar
Jag sinat ur.
Jag var så tjock som den gröfsta stut,
Och smälek led af de unga.
Det var en sorg då jag skulle ut,
I droska skulle jag gunga.
Nu gå till fots jag mig ej besinnar,
Ty benen flyga liksom trumpinnar
Af Bantings kur.
Att jag får hålla min mage kort,
Skall ingen oro mig vålla.
Jag smörgåsbordet fick lägga bort,
Men bränvinsbordet behålla.
Om rätt jag känner, cederar strupen
Långt heldre smöret än lilla supen
I Bantings kur.
Jag fisk får äta men utan sås,
Och smörsås minst till min gädda
Och thé och kaffe och gök bestås,
Men utan socker och grädda.
Potatis får jag ej se på faten,
Jag sill får äta men ej sallaten
I Bantings kur.
Med sneda ögon man ser min kropp,
Ju mera smärt han sig danat:
Kryddkrämarn ser att hvar sockertopp
Blir drygare än han anat.
Klädhandlarn ser jag, att det förtryter,
Och skräddarn svär och sin näfve knyter
Bantings kur.
Att vara mager blir snart ett mod,
Af fett vill ingen mer veta.
Och hökarn står i sin hökarbod,
Men ingen köper det feta.
För öl och porter bli menskor skygga,
Och punsch det lönar ej mer att brygga
För Bantings kur.
På tjocka menskor är verlden mätt,
Till mer fullkomning man skrider.
När menskoslägtet blir mera lätt,
Bli också lättare tider.
Snaxt all sin fetma man från sig sätter,
Och gubbar dansa liksom kadetter
Vid Bantings kur.
