Samlade sånger och visor/3/Ode till våren
| ← Tjugondag Knut |
|
Nyårs-sång 1863 → |
Ode till våren.
(April. 1865.)
”Du med trängtande rop, kallad af slaf och kung!
Säg, hvar döljer du dig?” Sänd oss ett telegram!
Har kanske jernvägs-messigt
Kusken fuskat med solens vagn?
Tröstlöst stå nordens folk, dufvet och utan hopp,
Svept i kalsonger af ull, vårklädt i skjubb och sämsk,
Dränker i bolmörts-olja,
Naphta och sprit sin gamla gikt.
”Gräs-män” kallas April, öknamn får man så lätt.
Men ”medan gräset gror”, Svea kan dö som — ni vet!
Hafvet är stängdt: vi svälta
Snart ihjäl för din lojhets skull.
Skåne till hakan står djupt 1 bränvin och fläsk.
Stockholm får ej ett fnask, gasen är slut jemväl:
Åldrigt bugtiga kol-skepp
Fåfängt nalkas vår frusna kust.
Hamnarna öppna snart! vivat vår franska traktat!
Nu vore casus just få några fat Bordeaux.
Tänk vår törst, se'n vi frossat
Vintern 1 ända med Nabo-sill!
Lida, trängta och dö, är nu vår säkra lott.
Vårsol! är du en dröm? annars så knalla dig hit!
Allas vår goda Mutter
Fullsöfd puttrar i drifvans bädd.
