Samlade sånger och visor/5/Svalan
| ← Nyårs-sång |
|
På Tivoli berg → |
Svalan.
Naturhistoriskt föredrag.
Jag fått lust äfven jag
Att kring bygderna dra
Och på skaldernas vis
Söka loford och pris:
Jag vill hålla i dag
Ett subtilt föredrag
Om hur svalorna ha.
Jag dock allraförst bör
Kanske höra mig för,
Förr'n jag griper mig an,
Huruvida det stör
Eller stöta er kan,
Att min dikt och min sång
Smakar fågel en gång.
Det är svalans natur
Att ej trifvas i bur,
Som en tjuf innelyckt.
Hon vill göra sin tur
Ogeneradt och tryggt
I den fria azur.
Och man vet äfven, hur
Hon sig jemt vara tyckt
Ett geni uti flygt.
Jemt är svalan på jagt
Ifrån början till slut,
Hvar hon fins i för trakt:
Än i trädtopp och häck,
Än i takås och knut,
Än kring källa och bäck,
Och åt böljorna ut
Tar hon stundom en lof
Efter rof.
Svalan tål ej besök
Utaf falk eller hök.
Hon gör genast allarm
Och uttrycker sin harm
Med ett skrik och ett bång
Uti flygande sträck
Och så djerf och så käck,
Att hon blir på en gång
Alla roffåglars skräck
Och förfång.
Liten knubbig insekt
Är för svalan konfekt.
Hon har ständig aptit
Och tycks aldrig bli mätt,
Och hon hugger hvar bit.
Att i sekler hon väckt
Inom myggornas ätt
En ofantlig respekt.
När hon efter behag
Gör sin flygmaskin loss
Och vill ta sig motion,
Som hon också är van
I en varmare zon,
Far hon af som en pil
Genom rymdernas ban
Minst tvåhundrade mil
På en endaste dag:
Det kan ingen ännu,
Hvarken ni eller du
Eller jag.
Hon med menniskan trifs,
Och hon bygger sitt bo
Utaf långhalm och ler,
Som så älskligt beskrifs
Och jag gerna vill tro,
Fast jag ej mer än ni
Varit inne deri,
Fast vi bo vägg i vägg
Uti samma qvarter.
Der i djupaste ro
Lägger hon sina ägg
Med en hel ättelägg,
Som hon kallar till lifs
På sitt egna manér.
Men då vintern är när
Och det höstkulet blir
Och på föda är brist.
O! då hänger hon läpp
Och far som en kurir
Till en blidare trakt
Ända bort till Algier.
Det har Flugis[1] mig sagt,
Då jag såg honom sist
Och han spelte på käpp.
- ↑ Det skämtsamma namnet som vänner gifvit en bekant svensk entomolog, hvilken med stor virtuositet, utan andra instrument än hvad tillfället kan bjuda på, parodierar hvarjehanda musikaliska prestationer.