I ett uselt näste invid staden
sågs en liten, ung och skön blondin.
/:Hennes kinder voro såsom rosor,
hennes ögon voro himmelsblå. :/
Vacker var hon skapad av naturen.
Hon tog plats uppå ett schweizeri.
/:Mången blev i flickan djupt betagen.
Hon lät sig tjusas men gick ändå fri. :/
Men så var där en utan dem alla,
han som flickans heder rövat har,
/:först med guld och sen med falska löften
stal han hennes heder innan kort. :/
Flickans fader var för längesedan
seglad uppå böljorna de blå.
/:Hennes moder var en fallen kvinna
som gick på gatan för att skaffa bröd. :/
Ofta såg man henne sent om natten
ila fram vid lyktans matta sken
/:driven blott av djuriska begären
att skaffa sig en herre och ett rus. :/
Flickans ungdom den blev innemurad,
hon blev lagd i en för tidig grav
/:blott för det hon låtit sig förföra,
men ve, o ve den hennes heder stal. :/
