Si, natten flyr för dagens fröjd,
och änglars röst från himlens höjd
det bud till fromma herdar bär,
att född den gode Herden är.
I stilla glans han träder fram.
Av spridda får och späda lamm
han sig en hjord församla vill,
den himmelriket hörer till.
Saktmodig, mild och oskuldsfull
han ej med silver eller gull,
men med sin lydnad och sin död
skall lösa oss från evig nöd.
Hans kyrka, i sitt frö så späd,
skall varda lik ett skuggrikt träd,
som hulda grenar sträcker ut
kring jordens rund, till tidens slut.
Likt sommarregnets ljuva fall
hans ord all världen glädja skall
och skaffa frukt till evig tid
i sanning, helgelse och frid.
Och himmel skall förgås och jord,
men ej hans helga, dyra ord.
Hans namn av alla tungors ljud
skall kallas Frälsare och Gud.
Statt upp, var ljus, o mänsklighet!
Ditt namn skall vara kristenhet,
din ära och din själaro
att uppå Herren Kristus tro.
Högtlovad vare Herrens nåd,
hans makt, hans underfulla råd,
högtlovad i all evighet
den Eviges barmhärtighet!
