Segerbud
← Molnet |
|
Nyårsklockan → |
Originaltitel: An Incident of the French Camp |
*
Segerbud.
Det gällde storma Regensburg . . .
En mil väl därifrån
Napoleon på en kulle stod
och hörde skottens dån.
Med sina armar lagda kors
han stod där bredbent, lugnt,
men hufvudet mot bröstet sjönk
af tusen tankar tungt.
Kanske han tänkte: »skickelsen
min plan i spillror slår,
om Lannes ej detta ögonblick
på fästningskrönet står.»
Men genom blåa krutröksmoln
då hördes raskt galopp,
och öfver fältet en stafett
till kejsarn sprängde opp.
Han svängde sig ur sadeln snabbt;
en gosse späd och vek —
men höll sig fast vid hästens man,
om kind och änne blek;
från piltens sammanbitna mun
där sipprade det rödt
och uniformen, såg man snart,
han hade genomblödt.
Han talte: »Regensburg är vårt
och fienden sträckt gevär;
på torget framför katedraln
vår styrka lägrad är
och kejsarfanan svajar stolt
från tornets högsta höjd,
där nyss jag henne fästa fick
i segerrusig fröjd!» —
I kejsarns öga sken en blixt,
men när sekunden gått,
hans blick örninnans vardt, som ser
sin unges baneskott.
»Men du är sårad?» — »Sårad . . . nej»;
hans kind nu brann i glöd,
och dignande vid kejsarns fot
han hviskade: »nej . . . död!»