XIII.
Ett par dagar därefter satt Bob en
söndagsförmiddag uppe i Gösta Wickners dublett på
Arsenalsgatan. Mellan de båda herrarna stod
ett brädbord, och Bob hade nyss vunnit ett
parti.
Detta plägade eljest alltid sätta honom i godt lynne. Men denna gång föreföll det, som om han vunnit, utan att själf veta om det. Och när partiet var slut, steg han upp från bordet, som om han endast längtat efter, att spelet skulle afbrytas, så att han själf kunde få tala.
Därpå tog han bladet från munnen och började berätta för vännen om sina egna förhållanden. Detta hade Bob aldrig gjort förr. Aldrig hade det fallit honom in att för någon lefvande människa ens med en stafvelse antyda, att icke allt var, som det skulle vara mellan honom och hans hustru. Därför var Bob också
