Sida:Äktenskapets Komedi (1898).djvu/150

Den här sidan har korrekturlästs

XVII.


Bob vaknade långt före någon annan i hela huset. Han vaknade med en rasande förnimmelse af smärta. Men på samma gång erfor han en besynnerlig befriande känsla, som om han kommit undan någonting tungt, på hvilket han länge burit. Han ordnade sin toalett och öppnade fönstret.

Morgonsolen kastade gullglans öfver barrskogen på andra sidan viken, och hela planen under fönstret onistrade af glänsande daggdroppar. Bob drog ett djupt andetag. Det var, som om han vaknat ur en ond dröm till en ond verklighet. Men verkligheten syntes honom bättre än drömmen. Han kände sig bokstafligen lätt om hjärtat. Och han skulle ha kunnat ropa högt af lättnad, ifall icke en känsla af skam hållit honom tillbaka.