— 153 —
Fru Anna såg sig om på däcket, som om någonting klarnat inom henne. Där var fullt med folk. Herrar, som foro in till sina ämbetslokaler eller kontor, fruar, som foro för att göra uppköp. Uppför trappan kom just nu en herre, som Anna kände. Han kom fram och hälsade, frågade efter Bob och slog sig ned.
Anna svarade på hans frågor, och hon förvånade sig öfver, att det gick så lätt. Medan han talade, började hon, utan att hon kunde göra sig reda för hvarför, att tänka på sitt hem. Hon tänkte på Georg, och medan hennes tankar sysslade med barnet, talade den främmande hela tiden ifrigt. Anna hörde på, och hans ord fångade för en stund hennes tankar. Han talade om en nyligen passerad historia, som gått genom tidningarna, och han fällde roliga omdömen. Fru Anna tänkte, medan han talade: »Skall jag kunna lämna Georg? Hvad skall det bli af honom? Och när han en gång blir gamnal ...» Då hörde hon den främmande sluta sin berättelse, och hennes ansikte antog ögonblickligen lydigt det uttryck, som passade de ord, hvilka hon hört som underlag till sina egna tankar. Den artige herrn gjorde en ursäkt. Han hade ett par ord att tala med en person; Han bugade sig och gick. Anna såg,
