XVIII.
Bob däremot kämpade icke för att vinna
någonting, helt enkelt emedan han icke längre
tyckte sig hafva något att kämpa för eller att
vinna. Han gick hemma under dessa dagar
och trodde, att han aldrig skulle få slut på sin
semester. Han skulle velat frivilligt återinträda
i tjänstgöring, om han icke ryggat tillbaka vid
tanken på att åter komma i beröring med
människor.
Under denna tid tyckte Bob, att hans hjärta hårdnade, och att allt hvad han älskat i sitt lif, sjönk undan i en tom likgiltighet, som till slut skulle sluka honom själf. Han var fylld af en enda tanke, den att hans hustru hade svikit honom, och hans vän röfvat från honom det enda som var honom dyrbart i lifvet. Med denna tanke blandade sig understundom en annan, hvilken var honom värre att tänka på än all hans öfriga
