— 161 —
olycka. Bob föreställde sig nämligen, att det måtte vara något särskildt fel eller lyte, som vidlådde honom själf, eftersom människor öfver hufvud kunde handla så emot honom.
Hvad som under den närmaste tiden hände honom, det var allt sådant som nu skulle ske, och som skedde, utan att Bob hvarken framkallade eller hindrade det. Det var koffertar och lårar, som packades och fördes bort. Det var papper, som skulle undertecknas, och besök af en advokat. Kort sagdt: hela den apparat, som sättes i rörelse, när två gifta människor beslutat sig att icke fortsätta sitt äktenskap. Bob gaf order och såg till, att de blefvo utförda. Han samtalade med advokaten och skref under de papper, hvilka denne förelade honom. Men han gjorde det alltsammans på ett förströdt och frånvarande sätt, som om hela saken egentligen icke anginge honom utan rörde en främmande. Advokaten, som dock hade erfarenhet af detta slags angelägenheter, betraktade honom med oförställd förvåning och fann, att han aldrig haft att göra med en mera egendomlig klient.
Båda makarna voro nu ense om, att skilsmässan skulle ske så hastigt som möjligt, och enligt svensk lag kan detta som bekant icke åstadkommas på mera än ett enda sätt. Denna
