— 165 —
run varit outrotlig. Därför hade han svårt att bilda sig en föreställning om den verkliga grunden till denna plötsliga motvilja mot att gå in på en önskan, hvilken advokaten från sin synpunkt fann helt naturlig. Och advokaten kunde icke döma annorlunda, än att denna plötsliga hårdhet var hardt nära oförklarlig hos en man, hvilken förut visat endast godhet och eftergifvenhet i en grad, hvilken förefallit lagkarlen öfverdrifven. Men han fick det intrycket, att han skulle vinna mest genom att ej vara enträgen och tog därför afsked med löftet, att han skulle tillskrifva fru Flodin detta beslut.
»Har ni eljest någon hälsning, ni vill att jag skall framföra?» sade advokaten innan han gick.
»Nej», svarade Bob kallt.
Detta samtal blef emellertid för Bob källan till en stark oro, och det gaf delvis hans tankar en alldeles ny riktning. Allt sedan hans hustru lämnat honom, hade han haft den föreställningen, att allt, hvilket ej rörde några yttre formaliteter, var afklippt dem emellan. Det som varit en gång, det var dödt och begrafvet. Borta, som om det aldrig funnits till. Bob hade tyckt, att för honom gällde det blott att kunna glömma, för att han en gång skulle återfinna sin
