— 195 —
Då tog Bob sin gosse på knäet och kysste honom till dess han fick bort hans tårar, och sedan frågade han:
»Har mamma sagt dig något?»
»Nej», sade gossen.
Han såg eftertänksam ut, och Bob var icke nöjd med tonen i svaret.
»Tänk efter», sade han. »Har hon icke sagt dig någonting?»
Georg såg ut i luften och försökte uppenbarligen reda sina tankar.
»Jo», sade han till sist. »Hon kom in till mig sista morgonen hon var hemma, och väckte mig.»
»Hvad sade hon då?» sade Bob så lugnt det var honom möjligt. Men inom honom vaknade som en misstanke, att hustrun underminerat barnets känsla för honom själf, liksom stulit hans eget barn med hemligt svek.
Gossen funderade åter och sade så långsamt:
»Mamma sade, att hon skulle resa långt bort, och att jag inte skulle få se henne på länge. Så bad hon, att jag aldrig skulle glömma henne, och att jag skulle vara snäll emot pappa.»
När Georg uttalat dessa ord, hvilket skedde med stor möda, började han åter gråta så bit-
