— 213 —
»Hur vet du det?»
»Jag såg det på honom.»
»Hvad gjorde han henne då?»
»Han gjorde henne ingenting.»
»Sade han något då?»
»Nej».
»Nå, men om han hvarken sade något eller gjorde något, hur vet du då, att han är elak mot henne?»
»Jo, han såg elakt på henne.»
Något mera kunde Georg inte upplysa om, men han stod fast vid sin mening, och han tillade med öfvertygelse:
»Jag hatar honom.»
När Georg sade detta, rodnade han, som om han sagt något opassande. Men Bob kunde icke låta bli att klappa gossen på axeln, som om han sagt eller gjort något bra. Och den aftonen hände det Bob det underliga, att han första gången med lugn tänkte på henne, som en gång hade varit hans hustru.
Till sin förvåning märkte han, att hans bitterhet redan nu var mindre, än han någonsin kunnat tro. Liksom när han i sin ungdom såg på henne och tänkte, att ingen i världen skulle kunna taga henne på så ömma armar som han, så såg han henne äfven nu. Hon föreföll honom
