Sida:Äktenskapets Komedi (1898).djvu/219

Den här sidan har korrekturlästs

XXIV.


Så gick vintern, dagarna blefvo längre och tankarna ljusare, våren kom, och en söndag hade Bob tagit gossen med sig ut i skärgården för att de gemensamt skulle välja en ny sommarbostad. Gossen var nu Bobs bäste vän, och hans största glädje var, när de båda kunde besluta något gemensamt.

Men dagen därpå låg Georg till sängs och hade feber, och Bob skickade återbud till biblioteket.

Att den föregående vårdagen varit så obeskrifligt ljus och varm, var troligen orsaken att Bob genast vid gossens insjuknande liksom såg framåt och anade olycka. Han satt vid Georgs säng och kände på hans handled, hur pulsen slog. För hans minne stod gårdagens färd öfver mörkblåa fjärdar, vid hvilkas stränder snön i fläckar ännu låg kvar. Björkarna började skifta i brunt,