II.
Sämkvämet som åtföljde Bob Flodins examensfest
och i synnerhet det besynnerliga tal, han
själf hållit, gaf anledning till många utläggningar
och många förklaringar. I början voro alla
kamraterna gripna af den omedelbara värme,
med hvilken den lille mannen talat, och det fanns
till och med ett par bland hans vänner, som
sade högt ifrån, att man utan att veta det, hade
misshandlat Bob. Man hade till den grad rent
egoistiskt gått upp uti att njuta af hans
prestationer, att man alldeles glömt honom själf. Det
var stor skam, och det borde godtgöras för
framtiden. Bob var en känslig natur, som fick tagas
annorlunda än de flesta. Han måste behandlas
med finhet, och kamraterna erkände, att de
måhända ej alltid varit så hänsynsfulla emot Bob. I
första hetten steg omdömet om hans person ända
därhän, att han förklarades vara en genial känslo-