Den här sidan har korrekturlästs
— 229 —
händer för att hålla henne kvar, men han kunde icke.
»Nu måste jag gå», sade Anna, som om hon vaknat ur en dröm.
Och fru Anna gick från sitt döda barn hem till sin man, som väntade henne.
Sida:Äktenskapets Komedi (1898).djvu/233
