— 231 —
tidningsspalterna, sysselsatt honom och hindrat honom att läsa, och han försökte tänka öfver deras innehåll. Men de sade honom platt ingenting och han lade kortet tillbaka på bordet medan han tänkte på orden: »Det är snart slut». Var det en inbillning hos hans hustru, eller var det verklighet? Kvinnor falla så gärna offer för inbillningen och öfverdrifva faran.
Gösta Wickner var otålig öfver att hans hustru icke kom, och han försökte tänka sig in i, hur det skulle verka på hans hustru, om gossen verkligen dog. Gösta Wickner kunde ej tänka sig, hur en sådan händelse skulle kunna verka, och just detta gjorde honom orolig. Tanken härpå kom honom att ännu en gång se på sin klocka, och då han fann, att blott tio minuter voro gångna, sedan han såg på den sist, gjorde denna upptäckt honom ännu mera otålig.
Han var ense med sig själf, att han vid detta tillfälle handlat fullt korrekt, när han tillät sin hustru att vistas i sin forne mans hem, och han ångrade icke denna handling. Men det var mycket, som ändå stod i samband härmed, hvilket Gösta Wickner icke kunde undgå att taga med i beräkningen. Han skulle velat veta, om någon mer än Bob sett
