— 253 —
hustru, och därför tyckte Bob också, att han nu åter kunde tänka på henne.
Det blef häller icke sista gången, som Anna kom på besök i sitt forna hem. Under våren och den sommar, som kom, upprepade hon besöken ofta. Hon kom aldrig på bestämda tider, och hon underrättade aldrig på förhand, när hon skulle komma. Hon kom oförberedt, som hon först hade gjort. Men hon kom därför icke oväntad. Ty Bob väntade henne alltid, och hvar dag hon icke kom, blef honom slutligen en missräkning. Men när hon till sist kom, tyckte han alltid, att han just då hade väntat henne.
Och vid dessa möten talade de om allt, som nu rörde dem bägge. De talade om Georg och fördjupade sig i frågan, om de en gång skulle återse honom eller icke. De talade om Annas äktenskap och om hennes och Göstas förhållande till hvarandra. Allt som händt, sedan de träffades sist, berättade Anna för Bob. Genom hennes berättelser kunde han följa hennes nya äktenskap nästan dag för dag, liksom se genom fönstret i detta främmande hem, hur människorna därinne gingo om hvarandra som främmande, och hur oviljan växte mellan dessa två, hvilka bundits samman och nu plågade hvarandra till döds.
