Den här sidan har korrekturlästs
— 263 —
till ditt hem, och att du stannade där, när vår gosse dog. När du satt hos mig då, kände jag, att ingenstädes i världen utom hos mig hörde du hemma. Och han, som icke kunde hålla dig kvar, när han lefde, förde dig åter, när han dog.»
Och Bob kunde icke behärska sig längre. För första gången sedan Georgs död brast han i sin hustrus närvaro i häftig gråt, och han tyckte, att allt som var smärta och tyngd lossnade inom honom. Men om han grät af glädje eller af sorg, det visste han inte.
Han visste blott, att lifvet fört honom dit, där sorg och glädje utplånas eller förenas, och där lycka eller olycka synas små. Han hade kommit öfver det alltsammans, och hvad han nått var det, som är utan namn.
