II.
Bankkamreraren, herr Gösta Wickner, ungkarl, trettioåtta år gammal och stockholmare till börden, hade på sista tiden blifvit familjens vän och Robert Flodins särskilda förtrogna i alla stora och små lifvets förhållanden.
De båda männen hade i Upsala tillhört samma kotteri, utan att dock därigenom blifva mera förtroliga, och sedan hade de tidtals tappat bort hvarandra och tidtals träffats, som det så ofta sker i lifvet. Kamrer Wickner hade kommit att bli marskalk på Bobs och Annas bröllop, emedan han tillhörde den umgängeskrets, där de unga tu blifvit tillsammanförda. Efter bröllopet hade de emellertid för en tid kommit ifrån hvarandra, och detta ansåg Bob bero därpå, att de själfva som nygifta varit för upptagna af sin lycka för att hinna att tänka på sina vänner, och det var icke fritt, att han af denna anledning gjort sig förebråelser.
