— 39 —
att göra sig oumbärlig var enastående, och hans skicklighet som bankman oomtvistlig.
Det hörde till dessa lifvets hardt nära oförklarliga förhållanden, hvilka den utanför stående aldrig kan nöjaktigt förklara, när kamrer Gösta Wickner började blifva förtrolig med Bob Flodin. Sannolikt var det här som ofta kontrasterna, hvilka drogo de båda männen till hvarandra. Visst är emellertid, att deras umgänge med åren blifvit allt mera intimt, och att Gösta, så mycket hans upptagna tid tillät, gärna sökte det Flodinska hemmet.
Denna gång hade han till och med lofvat att komma på själfva juldagen. Och detta var ett evenemang i det Flodinska hemmet, där Gösta Wickner blifvit en gärna sedd gäst. Både Bob och Anna inlade måhända i denna omständighet en betydelse, hvilken till största delen hade sin plats i deras egen fantasi. Detta var också anledningen, hvarför fru Anna fruktat, att de glömt sig borta på slädturen och alltför länge låtit sin gäst vänta. När makarna återkommo, hade Gösta Wickner emellertid icke ännu anländt. Och Bob kände detta i viss grad som en missräkning. Ty han var denna dag för lycklig för att kunna vara ensam.
Fru Anna gick genast ut i köket för att
