— 40 —
säga till om té. Men hennes man gick fram till fönstret för att se ut på gatan, om han icke kunde upptäcka vännens långa, en smula gängliga gestalt.
Sedan gick han en stund fram och tillbaka i sitt rum, och därefter tog han vägen ut i tamburen, emedan han bestämdt tyckte sig ha hört, att det ringde på klockan. Då han öfvertygat sig om, att så icke var fallet, uppsökte han sin hustru endast för att säga henne, att det var märkvärdigt, att Gösta aldrig kom, samt återvände därefter till sitt rum, där han återtog sin promenad i mattans diagonal.
Under denna promenad började han känna sig orolig, att vännen icke skulle komma, och han märkte tydligt, att hela hans goda stämning var på väg att alldeles försvinna. Han anklagade den försenade Gösta Wickner för likgiltighet, kallsinnighet och förräderi mot deras gamla vänskap. I samma ögonblick skrattade han åt sin egen öfverspändhet, tände en cigarrett och öppnade fönstret för att kunna se ända fram mot Humlegården.
Allt detta kom sig däraf, att Robert Flodin erfor ett oemotståndligt behof att meddela vännen sina julkänslor, och han visste, att fick han honom icke på tu man hand före middagen,
