94
tid, och att han aldrig nödgas vänta på den. Ingenting, hvarken prat eller tvätt, hvarken kokning eller strykning får hindra detta. Lifvet i allmänhet, och isynnerhet den arbetande mannens, bondens och handtverkarens lif kräfver, att tiden begagnas väl och den stund, som lemnas dem till ro och hvila, är ofta afmätt, kort och begränsad, hvarföre husmodren, som åtminstone oftast är herre sjelf öfver sin tid, bör göra sitt till, att den korta tiden icke förspilles genom ett otrefligt väntande på maten.
Ofta händer också, att den som icke i rättan tid får, det han skall hafva att äta, tröstar sig på annat sätt. Får mannen icke den sunda föda, som hans mage behöfver, så går han ofta, om tillfälle gifves dertill, att ersätta bristen häraf genom skadliga drycker. Så blir han trätgirig, svärjer och slåss, slår barnen i otid och blir, som man säger, en elak husfader. Men detta är icke han ensam skulden till. Han förspillde sin korta hvilotid genom att vänta på maten, och då den slutligen kom, tillfredsställde den icke blodets och kroppens kraf. Något måste han hafva till ersättning, och deri bestod hans fel, att han sökte den i starka drycker. Men hustruns brist på omvårdnad och uppmärksamhet var det, som
