116
är anrättningen färdig, utan att under tiden hafva behöft någon tillsyn och omvårdnad.
För att visa fördelarne af denna metod, må man betänka följande. Sedan den på elden satta grytan kokat upp, måste man, enligt den gamla kokningsmetoden, underhålla förbränningen i eldstaden, tilldess att kokningen är fullbordad. Detta underhållande af förbränningen sker icke för att höja temperaturen i grytan, utan blott för att bibehålla den värmegrad, som maten redan erhållit vid uppkokningen. Genom ångbildningen samt grytans värmeutstrålning och beröring med luften uppkommer nemligen en betydlig värmeförlust, och det är denna, som den fortsatta förbränningen i eldstaden har för ändamål att ersätta. Det är häraf tydligt, att om man på något sätt kunde förhindra denna värmeförlust att uppkomma, så behöfdes icke någon fortsatt eldning, sedan grytan en gång kokat upp. Men det finns inga ämnen, som äro absolut ogenomträngliga för värmen, och derföre är det omöjligt att bibehålla värmegraden i grytan alldeles oförändrad, genom att omgifva densamma med ämnen, som äro oledande för värmen. Lyckligtvis för den nya kokningsmetoden är detta icke heller nödvändigt. Temperaturen kan få nedgå till 90 grader eller något derunder, och
