8
det på ett sätt, kan hafva stort värde, då man bereder det på ett annat. Skulle man sålunda lägga små köttbitar eller skrädet af kött och grönsaker i en stekpanna, för att uppstekas, skulle alltsammans vara så godt som bortkastadt; kokas eller stufvas det deremot tillsammans med andra ämnen, i form af kött eller grönsoppa, frikassé, hackmat o. s. v., så ger det en god näring; ja till och med de hårda benen bör man ej bortkasta, förrän de äro krossade, och allt kött, brosk eller fett blifvit utdraget genom långvarig kokning.
Då man på sednare tider med mycket allvar sökt fästa uppmärsamheten derpå, att såväl barn som fullvuxne personer behöfva en viss mängd näringsmedel af djurämnen tillsammans med växtämnen, isynnerhet när de sednare hufvudsakligen bestå af potates, så har man icke heller glömt att fästa uppmärksamheten på den stora massa af kött och blod, som bortkastas eller alls icke användes till menniskans näring. Hos allmogen råder stor motvilja för förtärandet af hästkött. Detta grundar sig endast på en fördom, som gått i arf allt sedan christendomens införande.
Förut var hästköttet en mycket kär spis och bör nu åter kunna blifva det. Af husdjurens blod använda våra husmödrar enligt regel
