osigtadt dels som sigtadt mjöl till bröd och gröt och utgör vårt lands egentliga brödföda. Till annan matlagning användes deremot rågmjölet mera sällan utom till gröt. Med korn är förhållandet omvändt. Till bröd användes sällan kornmjöl, ty det ger ett fastare men mindre behagligt och mindre pipigt eller poröst, och derför icke så godt och lätt bröd som råg- och hvetmjölet. Brödet blir också lätt torrt och hårdt. Deremot användes stora qvantiteter korn som gryn till gröt och soppor. Korngryn och perlgryn af korn äro utmärkta till omvexling, antingen de nyttjas till gröt, mjölkvälling eller afredning på kött- och grönsoppor ; det är mycket mera föda i dem, än i de dyra risgrynen. De simpla och grofmalda korngrynen äro billigare och tillika mera närande an perlgrynen.
Till öl och bränvin användes företrädesvis korn till bränvin äfven potates.
Hafra, som är den sädesart, som mest odlas här i Sverige, användes jemförelsevis mest till föda åt kreaturen. Undantagandes några delar af landet såsom Småland, Wermland, Dalsland o. s. v, der hafrebrödet och hafremjölsvällingen äro temligen allmänna, nyttjas denna sädesart endast under form af gryn i våra hushåll, och detta likväl mindre än
