2.
Om kokning af kött och fisk.
Man säger vanligen, att ett födoämne är lättsmält, då det utan svårighet upplöses af matsmältningsorganerna, ingår i blodet och omsattes i kroppen. De födoämnen åter, med hvilka detta icke är fallet, och som följaktligen icke göra den nytta, de borde, kallar man hårdsmälta. Orsaken härtill ligger ofta mindre i sjelfva näringsämnena, än i den form, de hafva, det tillstånd, i hvilket de förekomma, eller det sätt, hvarpå de äro tillagade. Följaktligen måste det vara en hufvudsak att bringa dem i ett sådant tillstånd, att matsmältningsorganerna hafva lätt att verka på dem, samt att de, när detta är fulländadt, kunna upptagas af blodet eller omsättas till sådana beståndsdelar, som tjena lifsorganerna till ersättning, för hvad de hafva förlorat.
Hårdkokade ägg äro, såsom vi redan (sid. 12) hafva sagt om hård och fet ost tagen i större stycken eller klumpar, hårdsmälta, emedan magsaften har svart att intränga i ägghvitan, upplösa den och göra den lämplig att upptagas af blodet; men tuggas eller rifves
