32
den fasta ägghvitan och den hårda feta osten riktigt fin, så utgöra båda delarne födoämnen, som icke äro hårdsmälta.
Det sätt, hvarpå samma näringsämne kan behandlas eller kokas, så att det blir lättsmält och lämpligt för magen och kroppens näring, eller svårsmält och mindre passande derför, hafva vi här godt tillfälle att visa genom ett exempel, som hvar och en känner och förstår.
Vi veta alla, att kycklingen icke uppkommer och bildas af annat än det, som är uti ägget, och dess innehåll är till största delen ägghvita. Denna samt de öfriga beståndsdelarne, som finnas i ägget, innehåller hvad som fordras, för att nära och bilda djuret eller djurkroppen, och då menniskans och djurens kroppar äro temligan öfverensstämmande i deras sammansättning, så är ägget det andra födoämnet, som innehåller en för menniskokroppen tillräcklig näring. Ägghvita är också ett i naturen mycket utbredt ämne, och en af de vanligaste beståndsdelarne i alla delar, såväl hos djuren som hos växterna.
Råa ägg äro icke hårdsmälta, och många finna dem välsmakande; såsom löskokta äro äggen lättsmälta, närande och välsmakande; såsom hårdkokta smaka de icke heller illa, men de ligga längre i magen, innan de