vigt, då det lägges i salt vatten eller saltlake. Öfver 34 af köttets vigt består af vatten och uti detta vatten är ägghvitan, köttsaften och de beståndsdelar upplösta, af hvilka man vid kokning får köttsoppan. Just detta vatten eller dessa safter är det, som saltet till stor del drager till sig, och som i förening dermed bilda laken. Då man sålunda saltat tre vigtsdelar kött, förlorar man ungefär en del deraf, eller rättare sagt, man ombildar den ena delen till ett mindre nyttigt och kraftigt näringsmedel. Det förlorade näringsvärdet finnes emedlertid qvar i köttlaken, och kan också på flera olika sätt tillgodogöras derur. Låter man t. ex. vattnet långsamt afdunsta derifrån, så afskiljer sig saltet efterhand, och det, som sist återstår af laken, kan begagnas till köttsoppa.
Genom att urvattna salt kött, förloras ännu mera af näringskraften, och vattläggningen bör derföre vara så kort som möjligt. Häraf bör det nu vara tydligt, att det är mera fördel uti att förtära köttet färskt än saltadt, samt att man ej utom i nödfall bör insalta en stor qvantitet kött på en gång.
Sjöfolk och andra, som lefva länge af endast salt köttmat, utan någon tillsats af potates, grönsaker eller färsk mat, äro utsatta för en farlig och härjande sjukdom, kallad
