46
i spadet. Häraf följer åter, att man i ett ordentligt och sparsamt hushåll icke bör förslösa köttets bästa beståndsdelar, genom att bortslå spadet, hvari köttet är kokt. Långt hellre böra personer, som befinna sig i små omständigheter följa bruket att koka närande soppa på köttet, eller skifva det så, att man äter både köttet och soppan tillsammans. Då köttet skall kokas till detta ändamål, sättes det alltså på elden i kallt vatten, hvilket långsamt uppvärmes, tills det börjar att koka; kokningen skall försiggå jemt och sakta, så att grytans innehåll aldrig kokar för häftigt. För att icke gå miste om ägghvitan och fettet, skummar man ej, såvida man icke önskar få soppan klar, utan reder i stället af den med gryn eller något annat.
Önskar man deremot, att soppan skall blifva klar, så bör den skummas. Man slår emellertid icke skummet eller ägghvitan och fettet i elden och askan, utan gömmes det till annat bruk. Innehåller det föga eller intet fett, så tager man skummet, och det vatten, hvari köttet varit vattlagdt eller tvättadt, och gifver åt husdjuren:
»Får kon det i sörpen,
ger hon det igen uti mjölkstäfvan.»
