56
6.
Om rötters och köksväxters kokning, samt om svampar.
Man kan ej förhindra, att det kokande vattnet utdrager något af växternas närande beståndsdelar, men önskligt är likväl, att så mycket som möjligt må qvarblifva, ty annars skall det, som återstår till ätning, blifva torrt, trådigt och smaklöst. Derföre kokas växterna och rötterna icke längre än tills de blifvit möra.
Dertill behöfva växtämnena något kortare tid än köttet; om de derföre skola kokas tillsammans med detta, böra de iläggas något sednare. Då man talar om grönsaker och köksväxter, så menar man alla växter, hvilkas rotknölar, rötter, stjelkar. blad, skidor med mera äro ätbara och innehålla mjölaktiga och närande delar. En del grönsaker brukas till mat, innan de hafva satt frukt; de flesta få icke ens blomma, då det är bladen, som skola användas, och när man undantar potatisen, så få endast de växter, som man äter frukten af, blomma och sätta frukt. Vissa köksväxter odlar man på det sätt, att de hålla sig hvita,
