t. ex. sparris, silleri, ty låter man dem blifva gröna, så blifva de icke allenast skarpa och bäska, utan också hårda och sega. Andra växter deremot, hvaraf man äter bladen, och som genom flitig vattning växa och utveckla sig fort, innehålla oftare mycket fina trådämnen i plantorna; äro möra och hafva få eller inga bäska partier, oaktadt de hålla sig gröna allt igenom, t. ex. spenat, syror, etc.
Växter, som man skall använda bladen utaf, afskär man, innan de skjuta stjelk och sätta blomma, eller som man säger, medan de ännu växa i hufvud, ty finge de växa längre, blefve de bäska, sega och träaktiga.
Under långvarigt växande och vid mogningen ombildas nämligen stärkelsen, som plantan innehåller, så att den i början blir slemartad och söt (då örterna smaka bäst och äro mera lättsmälta), men sedan växtslemmet och sockret är förbrukadt vid plantans växt, blifva de vissna, sega och utan god smak.
Man kan vid de dagliga måltiderna med nytta använda stora qvantiteter af rötter och grönsaker, och som de kunna beredas på flera olika sätt, så gifva de en både välsmakande och helsosam näring; dock bör erinras ätt en del grönsaker, såsom t. ex. syror, icke bör
