de ersätta en del af de näringsämnen, som dessa sakna. Förutom fett, salt och vissa grönsaker såsom persilja, timjam o. s. v. höra äfven vissa kryddor, såsom ättika, peppar, sött och surt till beredandet af ärter och bönor.
Det ar isynnerhet de friska grönsaker, hvilka man äter råa, som icke allenast allmogen, utan många, som borde hafva bättre insigt, icke kunna förlika sig med. Om det emedlertid endast är derför, att det vanligen brukas rått eller okokt, som man kallar det ”grönt,” ”gris- eller svinmat,” så bör man ändå icke helt och hållet visa denna goda och helsosamma föda ifrån sig, ty man kan mycket väl koka den på samma sätt som andra färska grönsaker. De sättas på elden i kokande vatten och tillagas på samma satt som salat och stufvas som spenat och mos eller kokas i flera slags soppor. I mera inskränkt betydelse äro salat-bladen gröna, för det mesta litet eller icke fullt utvexta plantor, som man äter råa, blandade med olivolja eller grädde, samt salt, ättika, peppar, senap, m. m. Man tillagar också salat af omogen frukt på samma
