likaså hastig som svamparnes tillväxt är, likaså hastigt, är äfven deras försvinnande. Himlen är knappt uppklarnad och marken torr, förrän de äro borta eller genomgräfda af otaliga insekter; men ett nytt regn lockar dem fram igen i otalig mängd. På hösten, hvilken är rätta tiden för de flesta och bästa arterna, äro de mera varaktiga, emedan luften då är fuktigare och daggen längre betäcker marken.
Svamparne äro de växter, som till sin sammansättning mest likna djurens kött, emedan de lida brist på stärkelse, men äro rika på ägghvitartade ämnen.
I Norge är det en känd sak, att då kon ”sopper” (springer efter och hufvudsakligen lefver af svamp), så ökas mjölken, hvaraf man sluter, att svampen är ett godt och kraftigt foderämne. Här likasom i Norge, Danmark, England och norra Tyskland har man i allmänhet afsky för svampar såsom födoämne, och de nyttjas i dessa länder endast som krydda och läckerhet på de välmåendes bord. Flera af de längst kända och mest brukade såsom tryffeln, kejsarsvampen och kungsvampen förekomma icke i dessa länder. Deremot finnas i de nordligare länderna andra ätliga svampar, som icke förekomma i de sydligare.
