2
desto mera närande och styrkande måste den också vara. Välsmakandet är följaktligen ingen betydelselös sak i fråga om maten, men den goda matlagningen är icke heller, som många tro, en simpel smaksak; den är både en penningesak och en verklig välfärdssak; ty i samma förhållande som näringskraften i födoämnena tillgodogöras genom en förståndig tillagning, få vi ersättning för pengarne, som maten har kostat, och det rätta beredandet deraf utgör också för en stor del menniskor ett vilkor för, att de skola bibehålla helsa och krafter, tillräckliga för deras lifs sträfvan. Der förbrukas nämligen dagligen genom det lekamliga arbetet, likasom genom läsning, tänkande, grubblande och genom lifsorganernas (lungornas, njurarnes och de öfriga organernas) verksamhet en viss del af kroppen. Denna bör återgifvas kroppen genom födan, och alla födoämnen må följaktligen afpassas så, att de innehålla sådana ämnen, som kroppen har förlorat, eller som lätt kunna ombildas, till hvad kroppen behöfver; i motsatt fall komma helsa och arbetskrafter att lida.
För att ersätta denna dagliga förlust, måste man först och främst veta, hvad det är, som kroppen förlorar, och derefter måste man utröna, genom hvilka näringsmedel förlusten
