8
het, af Beställningar, af Höghet och Myndighet, som Lyckan utdelar, och like med hänne, äro ombyten och vansklighet underkastade. Än vigtigare är den omtankan, där Folket äger Frihet, stiftar sina egna Lagar, bivistar Allmänna Rådplägningar, och icke har utom sig tilräcklig motvigt för häftiga rörelser och begär. Om sådan Sed vore inritad, at man allenast skulle fästa sig vid det utvertes, som Lyckan gifver, och icke vid det inre, som Kundskap och Dygd tillaga: Om man, för en syn af upfostran, skulle vräka för en kort tid Barnen uti ofta oskicklige Läromästares händer, skynda dem derifrån uti Tjenster, anse desse Tjenster, icke för Samhällets skull stiftade, utan för Inkomsten: Om de skulle förvaltas af dem, som äga inga begrep om alt det, som Riket har rätt at fordra af dem, och ingen försyn, at fordra alt utaf Riket: Om uti sådan villomening upammade, och med en okunnoghet, som altid är dristigare, än förstånd och eftertanka, de sedermera, på et större fäldt, skatta Riket endast et rof för ärelystnad och snålhet[1], och med orediga begrep om all ting, tro, at Menighetens ostyrighet, gör en ljuflig Frihet, Regentens åter et våldsamt Envälde, och icke märka likheten, Om, Mine Herrar! alt detta skulle
- ↑ Esprit des loix. T. I. L. III. Cap. 3. L. XI. Cap. VI.
