inträffa: Om det skulle inträffa, at sådane Upfostrings-villosatser blefvo med Partie-anda ispädde, och efter denne, en annan så artad tid uprunne, där hvar man skulle oblygt tänka stort om sig sjelf, smått om Riket: tala högt om sin Frihet, tåla Främmandes tvång: emot invärtes försök vakande, obekymmersam vid svårare utvärtes tilställningar, och, det som än värre vore, uppenbart fägna sig åt dem, påkalla dem[1], och glömma alt, förutan hämnden; Hvad månde väl en så mörk och bister Framtid bebåda? Och kan man med lika fel, som störtat andra Folkslag, förvänta et olika öde?
Man behöfver icke söka orsakerna til Rikens fall, hvarken uti hemliga händelser, eller särskilta Personers oart. Folkets Dygder eller Laster qväfva eller väcka Catiliner. Altsammans träffas med större ljus, med mera upbyggelse och varning, uti Upfostran och uti det sätt, hvarmed den Ungdom tilredes, åt hvilken de följande tider varda anförtrodde och öfverlemnade.
J misstagen Eder icke, Mine Herrar! på min tanka, när J menen, at jag med desse Betraktelser härmar Målnings-konsten, som lägger mörka färgor til grund, at derigenom framskjuta med mera liflighet sjelfva
- ↑ Pars, quæ domestico certa mine inferior sit, externo potius se applicet, quem civi cedat. Liv. L. 34 Cap. 50.
