Människor, gjorde Svenska namnet uti Europa bekant och vördigt. CARL ökte Inkomster, återstälde skick och ordning. GUSTAF kufvade icke Folkets Frihet, för at uträtta Stor-verk. CARL trodde sig böra börja dermed, för at kunna utföra sina afsigter, ena grundade Rikets Förmögenhet uti Inbyggarnes idoghet, handel och välstånd. Den andra gjorde til sitt Hufvud-verk, at draga alt under Skatt-Kammaren. Bägge något omåttlige; den Ena uti sina Krig, den Andra uti sin Hushållning: dock Bägge at ursäkta. Ifrån Barna-åren såg GUSTAF blott oroligheter omkring sig. Redan vid sin Regerings början hade CARL at strida emot brister och fattigdom: svårare ofta at öfvervinna, än Fiender, Bägge älskade Riket. Alt det CARL samlade, använde Han til Allmänna Behofvet, intet för sina nöjen. GUSTAF deremot torde kunna misstänkas före, at hafva ibland offrat något åt sin Ärelystnad. Bägge anlade sjelfve sina verk; men GUSTAFS grunder blifva uti alla tider och hos alla Folkslag beståndande. CARLS äro inom detta Riket och inom en bestämd tid inskränkte. GUSTAF emottog uprörde och missnögde Undersåtare, vann deras hjertan och vördnad, regerade öfver dem, äfven efter sin död, igenom sin eftersyn, sitt tänkesätt, sina Lagar, och beredde åt Dottren et ärofullt Krig och en ärofull Fred.
Sida:Äre-minne öfver Carl Gustaf Tessin.djvu/21
Den här sidan har korrekturlästs
19
CARL
B 2
