Sida:Äre-minne öfver Carl Gustaf Tessin.djvu/54

Den här sidan har korrekturlästs

52

utan väsende och bestånd: Döden åter, med förtröstan och förhoppning beledsagad, för en väg, en öpning til den rätta Lycksaligheten man bör eftersträfva, som detta Lifvet svagt känner, och et annat Lif först får smaka[1]. Med få ord, Mine Herrar! Hans sista Lefnads-år och Hans död kunna liknas vid det vattnet, som, med sakta framfart, fuktar Landet, friskar up dess fägring, gläder dess Inbyggare, nalkas ändtligen till sitt utlopp, flyter i Hafvet och försvinner.



  1. Candidus insuctum miratur lumen olympi,
    Sub pedibusque videt nubes & sidera Daphnis.
     Virg. Eclog. V.