Den här sidan har korrekturlästs
Senjens storbjörn
Två dagar efter gick en lappyngling sin vanliga sex mils väg över fjällen med post. Bössan hängde på hans rygg. Han var känd för att aldrig skjuta bom.
Högt till väders på ett gräslöst fjäll såg han långt nere på en myr den ludne syndaren gå och lukta. Bakom små bergknallar, ömsevis på fötterna och ömsevis framstupa smög han sig närmare: jo det var storbjörnen — och han sköt honom genom ögat.
Men han, som sköt detta mästerskott, fick björnfrossan, då skottet fallit. Han hukade sig ned bakom sin betäckning, satt där skälvande timmar igenom och vågade sig icke fram förrän halva dagen gått.
99
